Här hemma är det en lite ledsen pojk. Han hänger mig i byxbenen och gråter så tårarna rinner. Han har det inte lätt just nu min lille gosse. Det är bara mamma som gäller, Pappa existerar nästan inte.
Ena sunden klappar man min stora mage och andra stunden slår han på den, så det kan ju vara så att han tycker att mamma se konstig ut, och att han känner att något är anolunda..
Som i dag ex. så skulle jag krama mitt syslings barn hejdå, och hugge blir helt husterisk och bara skriker och gråter och slänger sig i mitt knä..
Lite sparations ångerst, gulle har!!
Bara till att vänta ut herr Alvin, inget att kynda på!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar